När jag var 23 år fick jag tillgång till teaterns magiska rum. MOD-projektet är fortfarande något av det bästa som hänt mig, kanske till och med det allra bästa. Västerbottensteatern öppnade 1992 sin dörr för oss 14 amatörer och det går inte med ord att beskriva hur värdefull den upplevelsen var. Nu hotas Västerbottensteaterns existens och det får mitt hjärta att vilja brista.
Jag har fått höra att jag, som varken är bosatt i Skellefteå längre eller har någon inblick i den politiska hanteringen av Sara Kulturhus, inte bör uttala mig så kraftfullt. (Eller alls?!) Det stämmer. Jag bor inte i Skellefteå och jag är inte heller lokalpolitiker i eller hög chef på Skellefteå kommun. Det stämmer också att jag inte har hela bilden klar för mig.
Därför välkomnar jag gladeligen förklaringar om hur man har tänkt att denna nya “master plan” för kulturhuset ska fungera i praktiken. I synnerhet för Västerbottensteatern!
Ett ramavtal som omöjliggör teaterverksamhet
Ramavtalet som klubbades igenom vet jag alltså inte vad det innehåller, men jag har sett Västerbottensteaterns egna uttalanden. Läst artiklar och sett filmklipp. Jag var personligen med innan första spadtaget och jag är någorlunda insatt i vad en teater behöver för att kunna fungera.
Västerbottensteatern lade tydligt och klart fram sina behov för att kunna leverera fungerande och livskraftig teater. I ramavtalet har man valt att inte ta hänsyn till detta. Varför? För mig finns ingen annan förklaring än kulturförakt, eller åtminstone okunskap om vad en länsteater behöver för att kunna fungera. Men hur kan man hävda okunskap efter att ha deltagit i samtal på ett tidigt stadium? Alla behov borde finnas nedskrivna och väl dokumenterade.
Så varför bryr jag mig
Frågorna jag ställer mig är, var det ett medvetet val? Ett genomtänkt politiskt beslut? Vill man köra etablerade och potentiellt olönsamma kulturverksamheter i botten? Ja, det är ett mysterium för mig att man valde att strunta i en länsteaters behov. Och nu blir de kvar i de gamla lokalerna. I alla fall i 1 år.
Varför bryr jag mig? För att en förutsättning för en levande bygd är en levande teater. Ett Skellefteå utan Västerbottensteatern blir som ett tomt och skrällande skal, ja som ett kulturhus utan kulturell tyngd. Min bästa tid har jag tillbringat på Västerbottensteatern. Jag har jobbat som skådespelare, sufflös och på marknadsavdelningen.
För mig är teatern ett tempel, något heligt som jag inte kan leva utan, en skatt som kommunen verkligen borde värna om.
Jag hade MODet att satsa på teatern
Den första gången jag gick in genom dörrarna på Västerbottensteatern höll jag andan. Än idag måste jag ibland nypa mig själv för att vara säker på att det faktiskt hände mig. Jag var 23 år och föreställningen MOD skulle börja repeteras. Vilket äventyr!
Jag och några andra ungdomar ville inte gå hem på kvällarna. Vi satt kvar och spelade sällskapsspel i korridoren utanför logerna. Vi drack varm choklad från automaten i köket, och vi smög ner i rekvisitaförrådet och provade kläder. Aldrig har jag längtat till jobbet så mycket. Det sjöng i hjärtat då jag cyklade hemifrån på mornarna. Äntligen var jag där jag ville vara – på teatern!
Framtiden för Västerbottensteatern
Man kan hävda att mina känslor för Västerbottensteatern är mest sentimentala minnen. Kanske stämmer det. Jag blev aldrig skådespelare trots att det var min största dröm, men jag har återvänt under 20 år till Västerbottensteatern i andra roller. Inte minst som publik, och jag har sett många underbara uppsättningar.
Min största förhoppning är att situationen kommer räta till sig, för motsatsen gör för ont att ens tänka på. Det som förvånar mig är att det är så tyst. Jag har i alla fall inte nåtts av nyheter om höga protester, demonstrationståg eller protestlistor. Jag hoppas att skellefteborna vaknar innan det är för sent. Här är i alla fall min högsta önskan…
Ge Västerbottensteatern förutsättningarna att kunna existera och skapa teater av högsta klass! Skapa möjligheter för en berättarteater som garanterat kommer sätta Skellefteå på kartan. Rädda Västerbottensteatern!
…
Läs mer om MOD (s.14) och Västerbottensteaterns 40 år som länsteater i det här programmet (pdf)
Foto: Mark Thompson på Unsplash